Haha

Karlsson är kursiv och jag är fet (haha, alltid lika kul!)


Maria säger (17:17):

man ska väl inte träna med öroniflamme?

Maria säger (17:18):

inte för att jag vet om jag har det men.. känns så

Maria säger (17:18):

Du kanske har en liten liten liten farbror som sitter där?!

Maria säger (17:18):

det är också mycket möjligt!

Maria säger (17:18):

Ibland kan det vara en liten gumma, fast då kliar det mer.

Maria säger (17:18):

Hahahahhaha


En lördag, en tenta, en bakad potatis och lite annat.

Nu väntar jag på att Magda ska höra av sig och säga att hon och hennes föräldrar är påväg att hämta upp mig. Ska hem till Magda och kolla på Melodifestivalen ikväll! 

Tentan gick bra. Hade ett fel, vilket man får ha. Stackars patient som skulle få min salva, alldeles för utspädd (Nu var detta alltså rent teoretiskt, det är ingen som har fått någon salva jag blandat till). 

Jag och Magda tog en tur på stan efter tentan: fika på kullen, BP (Bakad potatis) på stället som jag inte vet vad det heter och lite shopping. 

Nu lyssnar jag på massa finfin musik. Jens Lekman t.ex. Han skriver så fina saker att jag blir riktigt avundsjuk.

Såhär sjöng han nyss:
I think you're beautiful
but it's impossible
to make you understand
that if you don't take my hand
I lose my mind completely
Madness will finally defeat me


Och det här: 

Oh drinking cheap wine to bosanova.
You're a supernova in the sky.
The Jehovas, in their pull-overs
are no Casanovas, like you and I


Och det här: 
You know that I ain't for hire
but you can have me, you can trade me for your cigarette lighter

Och det här:
And I've heard all those stories
About the black cabs and the way they drive
That if you take a ride with them
You might not come back alive

They might be psycho killers
But tonight I really don't care
So I say turn up the music
Take me home or take me anywhere




Troschock!

Idag har jag tvättat. Imorse hade jag inte tvättat.
När det är tvättdags hemma hos mig finns bara alla snygga trosor kvar och de är alltid obekvämast.
Så imorse fick det bli ett par sådana. Dessa är dock inte så hemska, men jag har dem aldrig ändå. Kanske för att jag känner mig ful och töntig i dem. Som att jag klätt ut mig till någon annan.

Hur som helst, de är från H&M och tjejen i den här videon har likadana.
Och ja, jag brukar också spontanstrippa för att sen börja slå sönder tegelväggar (gör inte alla det?!).
Magda gillar den här låten och hon skulle spela den för mig någon gång, så vi tittade på videon och jag nästan skrek "SÅNA TROSOR HAR JU JAG"
En annan gång var hon hemma hos mig och satte på den här låten. Jag flög upp ur soffan och knäppte upp byxorna, bara för att visa att jag hade de trosorna!
Så mycket uppmärksamhet har jag nog aldrig ägnat några trosor förr!



Så är det! 


Blondiner kanske har lite roligare ändå? Jag provar en gång till!

Vips så var man blond igen. Eller nej, det var verkligen inte vips. Det var en intenvisblondering, som inte tog helt. Mitt hår fick mer samma färg som mina physalis i min sallad. Så jag fick ta mig till Coop iklädd mössa som jag inte tog av mig (de är vana att se mig i mössa där. Är det inte misslyckad hårfärgningen så är det flottigt hår eller morgonfrilla). Så det fick bli en blekning till!! För övrigt var det något jag glömde att vara iklädd i när jag gick till coop: kjol över strumpbyxorna. Tur att jag har lång jacka.
Påväg till affären tänkte jag: "Tog jag verkligen på mig min kjol nu? Nej, jag gjorde nog inte det."

Men sen så kunde jag ta suddiga bilder med webbkameran:






Det var det. 


Jag har för övrigt spillt ut sallad över hela spisen och på golvet. Jag sa: "MEN HELVETES JÄVLA SKIT"
och gick därifrån. Jag har nu i flera timmar ignorerat det faktum att jag bör städa upp. 
Precis som jag i flera veckor har ignorerat det faktum att jag borde plugga läkemedelsberäkning inför lördagens tenta....  


...




Jorå såatte.

Recept på en osmidig möblering i köket:
-Ta en resväska som är påväg ut i förrådet (mitt förråd som förövrigt består av EN garderob, som upptas nästan helt av min resväska och gitarrfodral)
-Ta en dammsugare som är påväg att bli använda inom en förhoppningsvis snar framtid.
Ta båda dessa ting och ställ dem precis innanför köksdörren. Lägg jacka m.m. på resväskan.
Du kommer definitivt blir irriterad varje gång du ska gå in och ur köket.


Nostalgi


Nu har jag varit på första dagen med praktik på Hälsomottagningen på skolan. Är helt slut i huvudet av all info. Men det verkar kul. Sen gick jag hem, vilket var hurtigt och hälsosamt av mig.
Här hemma har jag sovit en stund.
Och nu har jag lagat mat och samtidigt läst i min gamla dagbok.
Där skrev jag bl.a. om Arvikafestivalen 2004. 

Skrev bl.a. detta:
 "Jag grät över David och att evig kärlek inte finns och livet är piss. (cynisk?). Adina träffade en pojke. Mick från Laholm. Hon glömde bort ledsna mig. Men jag hittade Martina som sa att hon skulle hångla med mig om hon inte hånglade med "fiolJonas". Skönt att veta. Jag och Ylva-Li åt pommes med vitlökssås"

"Sedan (kl. 21.39) var det dags: BRODER DANIEL. Konserten var underbar. Efter en stund hade jag på något underligt vis hamnat längst fram. Flirtade med vakten, hånglade med en snygg men full kille lite av och till"

"Jag bar så tunga kassar att jag tappade känseln i halva fingertoppen!" Det är faktiskt sant. Det tog ungefär ett halvår innan känseln var tillbaka.  

Så var det med den saken. Nu måste min pasta färdigkokad och därmed basta!

Trött.

Igår började ju med depp men avslutades med att jag insåg hur trevligt det kan vara med oändliga nätter.

Dock utan dans, vilket känns lite trist. Men det tar vi igen någon annan gång.

Jag har verkligen ingenting att skriva. Ingenting.

Men jag tänkte att jag kan ju alltid lägga ut en låt och då är det ju lämpligt att det blir låten som spelats mest i mitt hem den senaste tiden.


Tårar

Tears stream down your face, when you lose something you can't replace.

Igår grät jag mig lite halvt till sömns.
Det liksom slog mig: Två veckor!! Och fortfarande gör det så jävla ont. Fortfarande är han ju så jävla fin att jag inte riktigt kan förstå att mitt liv inte längre innehåller honom, inte alls på samma sätt. Så jag grät. Krokodiltårar blötte ner örngottet. Sen drömde jag om honom hela natten.

Att jag är osams eller något i den stilen med ytterligare en jäkligt fin person gör inte direkt saken bättre.


Men nu, helt plötsligt la jag min smärta på hyllan. Jag läste nämligen detta, och det gör ont i mig igen, fast för dem. Tårar rinner och jag förundras över hur starka människor kan vara.  
Det vi kan göra för Gustav nu är att skänka pengar till barncancerfonden, det ska jag göra! Jag har tänkt på det många gånger, men ibland behöver man en liten spark. Man behöver en liten peppning, en liten anledning. Så hittar man en blogg om en familj och den blir anledningen. Här är länken till Gustavs insamling: http://www.barncancerfonden.se/4711


Att ens barn blir sjukt eller går bort måste vara bland det värsta. Mina egna föräldrar har varit med om det. De har varit med om att inte veta om Tomas skulle klara sig, om han skulle överleva. De har varit med om att han har fått så grava hjärnskador att det nästan känns overkligt. Ibland tittar jag på mamma och pappa och tänker: "De överlevde!!" Mamma säger att de överlevde för att de var tvungna att överleva.
Och så är det - man överlever.


En av de finaste låtarna. Som jag tillägnar alla som gråter sig till sömns och alla andra.
Framförallt tillägnar jag den till Gustav och andra som drabbas av det ofattbara!
Eftersom man inte fick lägga ut denna video gör jag såhär ---> Till er


Snöstorm!

Det är snöstorm ute! När jag stod i busskuren kändes det att jag lika gärna hade kunnat stå utanför kuren. Det snöade liksom in i busskuren och yrde omkring därinne.
När bussdörrarna öppnades blåste det in snö till min sittplats. När jag gick av bussen hittade jag knappt genvägen hem, som består av en stig. Sen hittade jag knappt mitt hus för att det var så mycket snö!! Nä, okej det där var inte alls sant. 
Galet är det. Jag ska då inte gå ut på hela kvällen. 

Nu är det gubbar här utanför som skottar. En ropade något med "spade" flera gånger. Ursäkta?! Spade?! Ska ni motverka att denna snö fullständigt tar över genom att använda en spade.... Det märks att jag flyttat söderut...

Förövrigt stormar det här hemma också. Mina grannar som jag delar hall med tycktes skrika på varandra när jag kom hem. De verkar bråka ofta. Fast det är svårt att veta, för hon har samma röst- och tonläge när hon gullar med honom också.  När hon ropar "Har du med dig plånboken, bubben?" Okej, hon kanske inte ropat exakt så, men något i den stilen. Jag vet inte om det värsta är att hon påminner honom om såna saker, att hon kanske är tvungen att påminna honom om såna saker, att hon kallar honom saker som bubben eller att jag måste höra deras vardagsprat när jag sitter på toaletten.

Nu vet ni det. Jag ser förövrigt ingenting genom mina fönster, för de är snötäckta!

Jag hoppas att mina grannar inte läser min blogg. Det vore konstigt. Men det händer ju så mycket konstigt i världen. Jag har till exempel lyssnat uppmärksamt de senaste fyra föreläsningarna jag varit på. Och eftersom det tydligen kan hända så skulle jag inte förvånas om mina grannar på något vis hittat min blogg och följer den slaviskt.

"Skolk" och skor

Min dator är knasig och måste startas i felsäkert läge. Jag gillart inte.

Jag har varit hemma idag. Struntade i föreläsningarna. Jag är förkyld och alldeles slut rent allmänt.
Jag sov till tolv. Sen har jag gjort... ingenting. Jag har badat i badkaret, lagat lite mat, handlat, städat lite. Okej, jag hade ju visst gjort saker, men inte så mycket som jag borde. Men jag var ju hemma för att vila upp mig så det kasnke inte är mer än rätt.


Igår köpte jag skor. Jag, Sanna och Helén åkte och shoppade lite efter skolan.

Såhär fina är de (och strl 37 vilket är lite konstigt. Mina fötter krymper medans resten av kroppen växer...)


Lite bilder från ett litet hem

Jag tror att det kan vara så att jag gillar den här modellen på kjolar. Det kan även vara så att jag gilalr färgen blått, särskilt när det gäller mina kläder.



Det får bli lite andra bilder också.
Idag kom jag på idén att ta bort de fula plast"lådorna" och ställa koppar här istället. Och i fredags köpte jag den fina brickan jag kollat på och som nu reades ut!


I köksfönstret står Elvis i form av en plåtlåda:


På köksbordet står mina nya vän, min symaskin:


Och min sylåda:


På elementet hänger underkläder på tork:
 


Toalettpausen

Plötsligt slog det mig!! Jag var ju i skolan inatt. Eller igår kväll. Vid klockan elva ungefär. Då gick vi in i skolan och kissade. Jag, Sanna, André och Jeremias var påväg till Kåren. Jag var kissnödig så jag sa: "Sanna följ med mig och kissa bakom buskarna". Men då kom Jeremias på den briljanta idén att använda sitt kort för att komma in i skolan och använda toaletterna. Så det gjorde vi!
Det tyckte jag var lite kul!


Igår var jag alltså ute. Först förfest hos Linda i klassen och sen Kåren.  


Jag tog en närbild innan jag åkte (med betoning på NÄRbild)

Natten

Igår gick jag och la mig något sånär positiv. Jag tänkte: Det har gått en vecka!! Det har gått en vecka och det har gått bra, eller det har gått! Då är det lugnt! 

Så vaknade jag imorse med hela min kropp värkande av saknad igen! Mitt huvud börjar inse att det verkligen inte är han och jag. Att allt det fina verkligen är över. Att det inte är någon period.

Men nog om det. 
Vilken jäkla natt.
Har drömt massa jobbigt och konstigt.
Och sen hände det här (på riktigt alltså, ingen dröm): 
Vid fyra imorse ringde någon från hemligt nummer. Det var någon som sa något i stil med: "Hej, Fredde här. Vi träffades på O'Learys..."
Jag vet inte vad jag gjorde, jag var ju nyvaken, tror jag bara var tyst 
Han: "Du minns inte mig va?" 
Jag: "Nej, du har nog ringt fel" 
Han: "Okej" och sen la han på. 
"Din jävel, hur tror du nu jag ska kunna somna om, ring rätt tjej nästa gång!!" tänkte jag. Typ. 
Jag tänkte också "Fan, vad konstigt att han pratade Kalmaritiska"  




Reseabstinens igen.

Nu har jag lite reseabstinens. Eller "förändra-mitt-liv-abstinens". Inte för att jag inte trivs. Eller just nu vill jag bara krypa ur mig själv och bara ta med det som är bra. Det där lät kanske lite knäppt. Men jag kan inte förklara det bättre.

Jag vill åka bort. Inte bort en helg. Utan bort. Inte bort som i att dö. Men att flytta, en stund, någon annanstans.

Jag vill åka till Adina. Jag vill sitta under en filt med henne och släppa all smärta i en blöt tårpöl på hennes axel. Jag vill åka till New York och irra bort mig bland höghus och bara njuta.
Jag vill åka till London och dricka öl på brittiska pubar.
Jag vill åka till ett varmt ställe och värma upp mig.
Jag vill åka till Indien, för det har jag velat länge. Eller sen högstadiet.
Jag vill åka och vara voluntär någonstans där man får känna sig behövd. Någonstans där jag kan bota min barnsliga självcentrering.  

Jag vill en herrans massa.
Men jag får vänta minst ett år. Vore oerhört korkat av mig att åka nu.


Samtidigt är jag lite för trött för att ens städa min lägenhet.
Men sen jag var 14 har jag rest ganska mycket. Och nu har jag inte lämnat Sverige på över två år. Det ger en viss abstinens faktiskt!

Om

Min profilbild

Maria

RSS 2.0